Vars ska man ta vägen när man inte vet vars man varit, eller vars man är på väg? Jag var så himla säker den här gången, att det verkligen skulle fungera. Men frågan är ju då varför? Varför fortsätter jag att tro att sådana bra saker faktiskt kan hända mig? Ärligt talat så vet jag inte, för det slutar alltid med att jag står ensam kvar oavsett vad. Började dagen med en dålig känsla som om jag visste att något skulle hända, då fanns bara små tankar som nu har växt till stora tankar. Sen kom orden. Jag har ingen aning om vad jag ska göra nu, jag försöker se framåt men det står helt stilla. Det är tomt. Jag fyller år snart, om mindre än en vecka. Ser inte alls fram emot det som jag brukade göra. För några dagar sen gick jag runt och kunde knappt vänta tills den dagen kom, men till vilken nytta? Jag säger bara en sak, ångest. Allt brukade vara så bra, när tappade jag taget om allting?

 

Jag brukar försöka att hålla sådana här dagar utanför bloggen, jag vet egentligen inte varför. Kan det vara för att jag vill försöka framstå som någon som jämt är glad och alltid har det bra? Sanningen är den att jag ofta är ledsen, av en massa olika anledningar men ibland även helt utan anledning. Jag brukar försöka hålla detta för mig själv och bearbeta allting på egen hand. Detta leder till att slaget blir stenhårt nästa gång det träffar mig. Under helgen som var glömde jag allt, för stunden iallafall. Det var så himla skönt att vara i en annan stad, träffa andra människor. Ja se något annat helt enkelt. Flytten börjar närma sig nu, lite drygt en månad kvar. Nu har jag börjat tveka, vill jag ens flytta? Hur ska jag kunna välja hur hela min framtid kommer se ut när jag inte ens vet vars jag ska och vad jag vill? Jag är så otroligt borttappad just nu.