Hörde en sjukt tung låt, och då började jag tänka en massa som vanligt. Fuck this, klart jag kan låtsats att jag inte bryr mig om att jag inte har någon pappa. Eller ja klart det finns nån som ska föreställa det men jag anser inte att jag har någon som är värd att bära det namnet. Nu menar jag inte att man ska springa och råna en bank som i låten men själva grejen.. nån som kämpar för en och faktiskt vill ha något att göra med en. Jag kan inte göra något åt hans val men ändå, det känns förjävligt helt ärligt.. Liksom att bli avvisad redan som liten. Som liten förstod jag heller inte alls varför alla andra ritade sina pappor för liksom.. vad var en pappa? Det visste jag ju inte, eller det vet jag ju inte* Kanske jag ska säga.