Ja, vet att man kanske inte borde skriva ut sina känslor osv på en plats där vem som helst kan läsa. Slutar oftast med att man får en massa skit för det, ganska löjligt egentligen att folk försöker trycka ner en för att man är "riktig", håller ni inte med?

Hur som helst, jag är så otroligt splittrad nu.. Har ingen aning om jag valde rätt eller fel väg. Men jag hoppas, verkligen bara hoppas att jag valde rätt. Det var absolut inget lätt beslut, men det känns som att Du, har sårat mig alldeles för många gånger och jag har gång på gång gett dig nya chanser och förlåtit det mest jävliga du har gjort. Givetvis finns det bra delar som jag aldrig någonsin kommer glömma, men det som hände i vintras är absolut inget jag kommer kunna glömma och förlåta helt, någonsin. Det värsta av allt är nog att jag är så sjukt godtrogen, alltså tror alltid det bästa om folk. Det är nog de som förstör för mig själv, att jag på ett sätt "låter" folk köra med mig för att jag hoppas att det inte är sant eller bara en tillfällighet typ. Är väldigt svårt att förklara. Jag hatar dig för det du har gjort men jag älskar dig för alla stunder som du faktiskt har funnits där, men har det någonsin varit på riktigt? Sånna tankar dyker upp lite då och då. På tal om tankar så tänker jag alldeles alldeles för mycket på allting. Vänder på saker 1000 gånger om och gör dom steger värre varje gång. Om någon gör ett litet snedsteg så tror jag alltid att det är förstörd och helt åt helvete fel. Asså allting som jag skriver nu kommer nog låta helt sjukt men vet inte hur jag annars kan förklara så att någon ska förstå..

Helt ärligt känns det inte som att jag har någon jag faktiskt kan prata med om precis vad som helst. Försöker bara tänka att med tiden kommer allting lösa sig, och det är på god väg faktiskt. Men än är det en bra bit kvar, som förhoppningsvis går snabbt!

---

Känns som att jag precis tömde hjärnan på tankar, haha. Nej men det var nödvändigt. Tvivlar på att någon kommer orka läsa texten, men det gör ingenting. Var mest för min egen skull :)